På tre månader hann jag med mycket, men var inte nöjd. Jag kände ungefär halvvägs in i mitt Internship att jag skulle vilja stanna längre på Oahu och ge mer av mig själv i Surfing the nations arbete där. Mest för att jag lärde mig älska det stället, men också för att det var så otroligt utvecklande för mig. För två veckor sedan fick jag veta att jag får komma tillbaka och gå deras Surfers leadership school under tre månader för att sedan arbeta som ledare där i ett år. Det har varit många tankar den senaste tiden och jag har haft sådan beslutsångest för att min magkänsla har försvunnit. Det har varit jobbigt att packa upp och ner lägenheten flera gånger det senaste året och jag ser inte fram emot det igen, men den här gången är det ju för en längre tid så förhoppningsvis kommer det kännas bättre (jag har redan folk som vill hyra).

Jag har varit inställd på det här sedan i december, men ändå känns det som att det är så sjukt stort att jag inte fattar och jag hanterar det förmodligen Maria-style; låtsas inte om det och låter det bara bli så och panikar när det är en vecka kvar. Jag har kämpat länge för att bygga upp någon form av karriär och nu när jag äntligen hamnat på radion så bara slänger jag mig iväg på något annat. Knäppskalle! Men jag ser det hela som en vidareutbildning för att utveckla mig.

Nu återstår det att söka visum och köpa en prisvärd flygbiljett. Inget är hugget i sten förrän jag sitter på planet, men jag uppskattar ert stöd och alla snälla ord i världen, för jag är exalterad och livrädd på samma gång!