På annandagen var Sofie, Eddie och jag ute och gick. Vi gick ett varv kring alftabyn och när vi närmade oss kyrkan så ville jag gå till farfars grav, vilken jag inte besök sedan strax efter hans död för cirka 17 år sen.

Väl där blev jag mer påverkad än jag trott jag skulle bli, inte just för farfars grav (även om jag saknar honom rätt mycket ibland), utan mer för att det var så många kända namn på gravstenarna. Emil, Tage, Mattias, Gunnel.. Ja listan kunde göras lång.

När jag var yngre och besökte kyrkogården var det bara namn på stenarna, nu har jag minnen, ansikten och människor till namnen. Det berörde mig och gjorde mig sorgsen och snart är det begravning igen..

F-k you cancer!