Jakob Hellman.

 

Tänk att kunna släppa en skiva för 23 år sedan och nu ba; ”Äh jag åker på turné” och göra det med bravur! Stora havet och den fantastiska covern på Something stupid lätt bäst på kvällen. Min nysattack mitt i Hon har ett sätt den sämsta.

Neighbourhood – The Enchanter.

Här om dagen släppte Neighbourhood sitt andra fullängdsalbum, The Enchanter,  och det firades med en spelning på Fasching i Stockholm. Min kväll började med datorn på magen i soffan, och tröttheten var så otroligt påtaglig att jag inte visste om jag skulle orka ta mig iväg, men till slut bestämde Sarah och jag oss för att rycka upp oss.

Jag kommer aldrig sluta hävda att spontankvällar är de bästa av kvällar, så även denna. Tror att det var fjärde gången jag såg Neighbourhood spela live, och jag vågar nog påstå att det här var den bästa spelningen hittills.
Thomas Järvheden har ett skämt om basister som du kan se här (2:07), men Aleks i Neighbourhood hör inte till de basisterna. Han är underbar att se på när han spelar, så glad och härlig och är inte alls en misslyckad gitarrist som fått basen i famn. Rätt man på rätt plats!  Dessutom har han så ödmjuka bandkompisar att de hukar sig ner för att ge Aleks hela publikens uppmärksamhet i ett par minuter. Fantastiskt!
Glada är de allihopa förresten, de skrattar och ler mest hela tiden, och det smittar av sig på publiken. Själv ler jag som allra mest då Jens plockar upp barytonsaxen och drar av låtar som The Thief och Attitude.

En dröm går i uppfyllelse.

20120328-140553.jpg
För er läsare som inte är vän med mig på Facebook vill jag bara visa den här biljetten. Galet och overkligt. Och jag kan bara drömma om att Persson kommer dit som gäst..

Appropå Persson så spelar Tomas Andersson Wij i Bollnäs på fredag och då bör han dyka upp och sjunga lite Hälsingland med Tomas kan man tycka.. Missa inte det ni som har chans att gå!

Lana Del Ray – Born to die.


Ett tag trodde jag att Lalehs Sjung skulle bli skivan som skulle gå varm hemma hos mig i vår och sommar, även om den spelas en hel del så är det Lana Del Reys skiva Born to die som nöts numer. Den är så sjukt bra och just nu känner jag inte något behov av att hitta  ny musik, i alla fall inte fram till juni då några av mina favoriter släpper debut.

Och Clary, nu vill jag inte att du kommer om ett par år och säger att jag aldrig tipsade dig…

På jobbet en ledig dag.

20120326-202741.jpg
Idag har jag hängt här, i studion på jobbet. Det ser tomt och ödsligt ut, men jag hade sällskap, eller det var jag som var sällskapet som tittade på. Sorgen över att vara totalt omusikalisk värkte lite mer än vanligt, men nån dag ska jag sätta mig där och leka med nåt gammalt projekt..

”Om ni undrar var jag kommer ifrån, om ni undrar vart jag är på väg..”

Jag anade det inte då jag bloggade om Josef och Jakob här om dagen, och jag anade det inte i morse när jag vaknade att jag några timmar senare skulle ha bokade Hellmanbiljetter väntandes på mig på Södra teatern. Göttans. Först parisresa och sedan ett par dagar senare besök av Sofie och konsert med mannen, myten, legenden: Jakob Hellman. Äntligen!

”Kör av vägen och släpp av mig här. Jag måste se mig omkring..”


Det HÄR är ett av de bästa albumen som jag äger. Jisses vad jag älskar det! Vi frågade Josef en gång om ingen uppföljare skulle komma, den kom aldrig. Jag är lite för ung för Jakob Hellman-vågen och har fått uppleva ..Och stora havet i efterhand.

Josef Zackrisson-vågen upplevde jag däremot, hemma i stereon i min gymnasielya, i en bil längs E4an, i flickrummet och live via Sofies telefon. Våren är här. Nu ska det plöjas vårmusik dagarna i ända!