Jag är hemma nu, men det blir ingen sammanfattning av resan än. Hoppas på att få ork att skriva den någon regnig dag framöver, för sådana dagar får vi räkna med va?

Däremot måste jag dela med mig av funderingar på det här med arbetsbristen hos unga som jag funderat på ett tag. Jag skriver utan att direkt försöka tänka och formulera mig bra eftersom jag blir så arg när jag tänker på det. På P3 Nyheter hörde jag ett klipp från dagens partiledardebatt med Fredrik Reinfeldt. Han sa att jobbfrågan är den viktigaste inför det kommande valet och att det behövs mer jobb. Nähä, säger du?

Alla siffror pekar på att det går otroligt många ungdomar arbetslösa i det här landet, men hur ska politikerna lyckas vända det när det som verkar vara det viktigaste för arbetsgivarna är att spara in och tjäna pengar? När statligt ägda bolag utan vinstintresse säljs och privatiseras för att tjäna så mycket som möjligt? VAR ÄR HUMANITETEN?! Vem ska skapa jobben om arbetsgivarna inte vill?

Jag blir så trött och ledsen när jag tänker, det blir för stort, ungefär som när man tänker på hur stor rymden är. Jag får panik och blir apatisk, och då har jag ändå ett jobb, tänk hur meningslös tillvaron måste kännas för de som inte har det!