-

"I wanna love you, but I better not touch.
I wanna hold you, but my senses tell me to stop.
I wanna kiss you, but I want it too much.
I wanna taste you, but your lips are venomous poison.
You’re poison running through my veins.
You’re poison, and I don’t wanna break these chains."

~Alice Cooper – Poison.

”Go cheetah, get banana, go monkey, get funkey!”

meDagen före julafton och dagen efter julfesten. Jag hade stora problem med årets djungeltema. Ni som följer min blogg har läst om det förut och tack vare ett läsartips kunde jag utveckla en hyffsad maskeradkostym i alla fall. Tack Walle, men tyvärr inbringade det inte i något "bäst-klädd pris".

Läste Egoinas blogg och hittade det här inlägget som hon skrivit och tänkte att jag inte skulle vara sämre. Så here you go, en pose-bild bara för er!

En stor julpuss på kinden till er alla från lilla mig!
*smack*

Söt.

Karl-petterAftonbladet hade frågat "kändisar" hur de skulle fira sin jul. Jag skiter i kändisarna, jag bryr mig bara om min egen jul! Nu är i alla fall nästan alla klappar inhandlade, bara farmor, Carro och Sofie kvar. Men det fixar jag inom en snar framtid!

Däremot kunde jag knappt ta blicken ifrån den här bilden. Sällan har mitt öga skådat sötare. Skit i Karl-Petter, kolla på grisen! Jag minns när jag var yngre och vi var och hälsade på hemma hos Olle i Långhed.

Tror det togs en liknande bild på mig då. Ska leta fram den det första jag gör när jag kommer hem till mamma och pappa och visa er!

”The bitch is back, nowhere to hide you..”

CorneliaMed posten kom min julklapp till mig själv i dag. Capsule en EP från "Idol-Cornelia". Den snurrar runt i min cd-spelare och jag försvinner in i musiken och glömmer allt vad Vetenskapsteori heter. Fyra låtar och jag är helt såld.

Har lovat en vän (för jag kan räkna dig som det va?) att berätta om mitt liv i en skokartong. Ja, för det är så jag ser på mitt liv. I mitt flickrum hemma i Alfta finns en massa skokartonger i en garderob, eftersom jag samlade på sådana under högstadietiden. Jag hade dem staplade i en bokhylla och använde dem som förvaring, ungefär som sådana korgar folk har överallt nu för tiden.

Min lägenhet är min skokartong där jag spenderar mina dagar. Den fylls med det jag fyller den med, eller det andra tar med sig hit. Locket är oftast stängt och kontakten med världen utanför är minimal. Den information som tar sig till lådan är den jag får via internet och i viss mån tvn och de få personer jag har personlig kontakt med.

Min syn och mina värderingar utgår från den informationen.

Annars? Ja, jag är ständigt trött och har konstant ont i ryggmusklerna. Jag känner mig stel och huvudvärken har plågat mig i ett par dagar. Humöret kan gå från tipp topp till riktigt dåligt på några sekunder. Ensamheten gnager och jag saknar.

Vissa ögonblick dyker minnesbilder upp i huvudet och jag minns såren i hjärtat och tårarna på kinderna. Bilderna påminner om skrivna ord ett par år senare som visade sig vara rena lögner. Minnet fylls åter igen med tårar och ord. Denna gången förs tankarna till sagda ord med beklagande ögon. Ögon som sekunder senare talade om för mig att hon inte brydde sig. Att hon inte menade det hon sa, denna gång fylls hela jag av hat. Hat som vill explodrea.

Snart min vän, snart.