"You said let’s keep in touch, but not a word in month.
And I don’t ask for much, just a phone call once.."
~Mars TV – It’s never seriuos with me.

Efter en turbulent resa med tunnelbanan mot Centralstationen i går kväll tog jag mig till slut till rätt tåg som skulle ta mig hem. Redan efter några minuter på tåget slog rastlösheten till och jag letade rätt på Henrik och Eric i vagn 5 och slog sällskap med dem resten av resan till Falun.

Efter en natt i min egen säng blev jag väckt av att mobilen ringde halv sju i morse, och jag var dum nog och svarade. Minns inte riktigt vad som sas eftersom jag var så trött, men det var nog trevligt i alla fall. Snart är alla kläder och prylar placerade där de hör hemma och jag ska traska iväg till Willys och sedan hämta hem Tipp-ex. Ska blir riktigt kul att se han igen! Men först ska jag platta håret, var bra nog länge sen nu.

"Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot.
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå.."
~LW – En svår och jobbig grej.

Lördag den 1 december i Stockholm. Mulet och grått och jag sitter inomhus med brorsans Macbook i knät. Har suttit och lyssnat till Davids snarkningar ett par timmar nu och har nog vuxit fast i soffan vid det här läget. Trots att magen skriker efter mat har jag inte orkat mig in till köket för att göra iordning frukost.

Gårdagskvällen spenderades hemma hos Karolin och Ralf i Sickla. Där åts det pizza och lussebullar, dracks glögg och julpysslades. Min avsikt var när jag åkte dit att ligga i sängen, titta på Idol och ha roligt åt de andra som lekte lekisbarn kring köksbordet. Men det slutade att jag själv satt där med glitterlim i högsta hugg och ritade snögubbar på julkort.

Jag ansvarade för musiken under kvällen och Hansons Snowed in gick varm, inget klår den skivan när det gäller julmusik!

Jag som länge hävdat att jag inte gillar att pyssla blev precis inbjuden att hänga med brorsan hem till Jonathan och Linnea i kväll där det skulle bakas julgodis, frågan är om det blir för mycket pyssel med två kvällar i rad?

Hemlängtan som jag hade tidigare under veckan har lagt sig en del, men det ska bli skönt att sätta sig på tåget till Falun på onsdagförmiddag, det är oerhört påfrestade att bo i en resväska en längre tid! Dessutom saknar jag vissa människor, och en katt, där hemma och ser fram emot att få återse dem snart.

20 dagar kvar nu gott folk.

Kom och kidnappa mig, för jag längtar hem.

I dag har jag hemlängtan. Stockholm är kul till en viss gräns. Vore liksom skönt att vara hemma med mitt. Min dator, min säng, min garderob, min mat och resten som är mitt. Det slog mig för nån timme sen bara, efter jag gått på stan med Clary och Johan. Man blir trött av att shoppa i Stockholm, Falun är liksom inte lika rörigt och fullt av folk. Mitt i all röra hittade jag i alla fall en jacka på Carlings. Nu ska jag bara inhandla ett par snygga vinterskor, vilket inte verkar finnas i vårt land, sen är jag redo för snön!

Nu ska jag leta fram någon film och se på, för det verkar inte visas något bra på tv!

En kram skulle sitta fint nu förresten.

Jag ber om ursäkt att det dröjt sedan det senaste inlägget. Har varit fullt upp ett tag och bloggen har blivit lidande. Började med besök hemma i Falun förra helgen. Sen åkte jag till Stockholm i måndags där jag nu befinner mig hemma hos brorsan i Solna.

På dagarna befinner jag mig på Dramatiska Institutet där jag och tre till från falun och en stackars handledare hjälper TV-producentelever med inspeliningar i tv-studion. Och när jag kommer hem ligger jag mest och slöar.

Var på studiebesök på Tv 4 i går eftersom vi inte hade något att göra på DI. Tobbe, vår handledare tyckte att det kanske kunde vara kul för oss att se hans arbetsplats, och han hade mycket rätt. Var jättekul att se hur det ser ut där och får höra om hur de jobbar, dessutom kunde jag se till att min "lista över kändisar jag sett" blev längre.

I går kväll var Hannah och jag och såg Mr Winnerbäck. Finns inte mycket att säga, jag tyckte det var bra som vanligt. Men dock måste jag åter igen påminna mig själv om att det inte är värt att stå långt fram då musikupplevelsen förstörs av fjortisar som knuffas och pratar sönder konserten! Det är inte heller värt att betala en biljett för att stå ihoptryckt med en massa tonåringar som inte upptäckt deodoranten bara för att få se Lasse i närbild. Det går ju liksom att stå en bit bort från scenen och se hyffsat, och samtidigt kunna njuta fullt. Kan ha med åldern att göra, jag börjar ju bli ett par år nu.

På tal om år, i går var det en månad till min födelsedag. Så mina vänner; glöm inte att köpa present!

Dags att krypa ner i sängen ordentligt nu kanske så att jag orkar hålla uppe mick-spöt i morgon. Vore trist att tappa det i Allan Svenssons huvud!

"Nu släcker dom på scenen.
Nu återstår ett öronsus.
Spara känslorna till gryningen,
ta in varenda blick och alla ord.."
LW – Nästan perfekt.

I dag är jag glad. I dag är jag gladare. Du gör mig glad. Det skrämmer mig att du gör mig glad. Jag borde bara vara glad. Tack och förlåt.

När jag tänker på mitt liv tänker jag på ett garnnystan från syslöjden. Ni vet, ett sådant som killarna inte kunnat låta bli utan stoppat saxen i och skapat en massa olika ändar. Så när man själv ska använda garnnystanet så vet man inte alls vart man ska börja.

Jag grabbar tag i den ände som känns bra, det går smidigt och jag tror att jag hittat rätt. Men så helt plötsligt blir det stopp i en stor knut och jag får trassla mig ur den. Jag fortsätter men samma sak händer igen och jag får ta en ny ände. Allt känns bra och det flyter på, men så helt plötsligt tar tråden slut och hänger där i min hand. Åter igen får jag leta fram en ny och fortsätta in i oredan. Samma sak händer om och om igen, hela tiden.

Nu är jag trött på att leva ett livet med blicken fäst på framtiden. Ett mål som någon annan tutat i mig, en bild av vad livet ska vara. Man, villa, vovve och volvo. Är inte livet här och nu? Kan inte målet vara det jag gör just nu? Detta snack om att hela tiden se framåt gör mig illamående.

Förmodligen är det något som alla andra kommit på för länge sen, själv kom jag på det för ett par månader sen.

Sakta men säkert försöker jag reda ut garnnystanet, lite i taget, i lagom takt så att jag själv hinner med. Ingen idé att stressa eftersom det förmodligen bara kommer orsaka mer oreda än det redan är.

"So hold on to the ones who really care,
in the end they’ll be the only ones there.
When you get old and start losing you hair,
can you tell me who will still care?"
~Hanson – Mmm bop.