2011 En sammanfattning.

Årets sista dag och jag vaknade gråtandes av en elak dröm. Jag somnade om och nu känns det bättre, fakttiskt så pass mycket bättre att jag blev lite sugen på att sammanfatta mitt år.

Vid förra årsskiftet basunerades det ut att det skulle bli ett så bra år, vilket det i och för sig gör vid varje nytt år, för vem vill hoppas på ett dåligt år? Mitt år blev bra, och dåligt.

2011 har varit det första året jag kunnat försörja mig helt på det jag velat, det jag har utbildat mig inom och sluppit harva på Posten. Vilket känns fantastiskt skönt! Jag har dessutom lämtat ett jobb för att direkt kunna hoppa på ett annat. Att ha både boende och jobb fixat när sommaren tagit slut var en ny erfarenhet som gärna välkomnas igen.

2011 slängde jag ur mig gammal skrot som låg och skavde. Och på köpet fann jag en vän.

2011 grät jag en del. Det var så mycket, i huvet, i kroppen och runt omkring som fick det att svämma över.

2011 bodde jag både ensam och i kollektiv. Båda har sina för och nackdelar, men jag saknar kollektivet mer nu än vad jag saknade ensamheten då.

2011 åkte jag utomlands för första gången (dagsturer i Norge och Danmark sedan innan räknas inte). Nederländerna, Finland och två turer till Danmark i bil. 2012 ska jag flyga!

2011 föddes Eddie.

2011 började jag grubbla på ett annat sätt än jag gjort innan. Mer oro än tycka synd om mig själv.

2011 har varit ett väldigt tufft, men ändå ett bra år. Och nu när jag försöker tänka efter så vill jag bara minnas att det har varit mer bra än dåligt.

Gott nytt år på er!

Jag en Duracellkanin?

Bara jag bestämmer mig för att göra saker så hinner jag rätt mycket innan jobbet. Idag har jag bland annat krålat på golvet för att försöka göra några pilatesövningar, handlat mat och lagat maten så att jag har ett par matlådor till kommande dagar. Dessutom har jag lyssnat på de sista sändingarna av P3 Populär och Brunchrapporten. Vad mycket mer man får gjort när man lyssnar på radio än slötittar på tv, jag måste göra det oftare! Synd bara att två av de bästa programmen går i graven nu…

Jag har även hunnit bli eld och lågor över ryktet om att Jumper ska spela in nytt och blivit sjukt besviken när jag upptäckte att Herbert Munkhammar är en av medlemmarna i Ansiktet som gjort årets absolut sämsta låt.

Från kökssoffan.

Nu är julen slut. Tänk vilken sjå för några få dagar som ändå bara rusar förbi i stress och press. Tåget går snart till Stockholm igen och nyåret är snart här med löften och allt vad det innebär. Låt oss hoppas på ett bra nytt år tills julskinkan ska griljeras igen.

Dagen efter födelsedagen..

Igår var det fika och idag finns det left overs i både frys och kyl, skålen med Polly har jag snart tömt. Resväskan är packad med kläder och julklappar och jag sitter nu bara här och inväntar en jobbkväll och ett par timmars sömn. Imorgon den här tiden är jag i Alfta och kramas (för vi är ju en sån kramig familj). Det ska bli skönt att åka dit och bara vara, så jag hoppas att alla låter mig bara vara det..

En hög tröskel.

Om jag bara släpar mig iväg till Ica nu så är ju handlingen överstökad i ett naffs och jag kan återgå till bakandet och fixandet. Sen, sen när det är färdigt ska jag bädda ner mig i soffan och bara glo på nåt bra. En film för ovanlighetens skull. Ja, det är så man inväntar en födelsedag bäst..