Äventyr på Erikshjälpen..

Idag tog Matilda och jag bussen till Edsbyn och gick den långa vägen ut till Erikshjälpen för att göra lite fynd. Och fynd gjorde vi, Matilda hittade en spargris och jag hittade en svart spetssjal och en fin fin julklapp.

När vi nästan var färdiga med vår runda och stannade vi till vid alla kakburkar i plåt, en av mina favorithyllor. Jag hittade  en blå ganska stor burk och jag lyfte på locket och kollade in des skick. Jag För att hitta en prislapp så vände jag burken och på något konstigt vis flög både locket och själva burken åt varsitt hålll. För att slippa en stor skräll som skulle ekat över hela lokalen, försökte jag snabbt rädda situationen och flaxade med armarna för att fånga in alla delar.

Jag rädade burken, på bekostnad av min läpp. Mitt i alltihopa smällde locket till munnen och en fin fläskläpp med tillhörande blåmärken blev resultatet. Snyggt värre!

Det kunde ha varit mina ord.

"Varför försöker man sitt bästa när det ändå aldrig riktigt räcker till? Varför lurar man sig själv att tro att den här gången är det nog på riktigt. Den här gången är det nog min tur. Den här gången är det allvar. Eller i värsta fall tänker man kanske att; Det blir nog bättre framöver, om jag bara väntar lite. Men blir det det? Och hur länge ska man behöva vänta? Har jag kanske haft min chans utan att förstå att det var just då, det var just då jag skulle hållt mig fast och aldrig släppt taget? Det svaret kommer jag aldrig att få. Jag får helt enkelt leva med de beslut jag tagit och konsekvenserna därav. Och det är väl vid tillfällen då man gör allt rätt och ändå inte räcker till, det är då meningslösheten sveper om en och klumpen i magen får en att nästan kvävas. "
~Walle.

”Hej mitt vinterland…”

Nu är det vinter mina vänner. Vanligtvis brukar jag älska allt som hör vintern till. Kylan, snön och mörkret. Men nu gör mörket så att jag somnar, minusgraderna får mig att undra hur jag överhuvudtaget kommer överleva om jag ska gå ut i vinter. Vad har hänt? Jag antar att jag måste göra något åt det här. Ta på mig ett par kängor och långkalsånger och ta mig en vinterpromenad, det kanske hjälper känslorna tillbaka. Men det tar liksom emot när det enda hjärnan tänker på är varma drycker, en varm filt och trevligt sällskap i min soffa. Shit vad jag saknar min lägenhet sådana här stunder!

”Det enda jag kan tänka på är sånt man inte får. Sånt man inte snackar om, men som alla förstår..”

Om man lyssnar på Brittney Spears för mycket så dör man, det är liksom helt naturligt. Sunt förnuft. När RnB’n genomströmmar musiken och en manlig stämma avlöser Brittans vänder det sig i min mage och spyorna täcker omgivningen omkring mig. Känslan är obeskrivlig, men den kan liknas vid den känslan som väcks då man ofrivilligt måste lyssna på Lotta Engberg på en förfest. Döda mig!

Aqua. Snäppet bättre, men inte bra, inte idag. Jag får rådet att leta fram ett par hörselkåpor, men av lathet sträcker jag mig endast efter hörlurarna som ligger bredvid skärmen. Itunes spelar Familjens "Det vet du". Men det hindrar inte Aqua-Lene att tränga igenom med sin stämma, dock lite mer avlägset än innan.

"Doctor Jones, Jones,
Calling Doctor Jones
Doctor Jones, Doctor Jones,
Get up now.
Wake up now."

Jag gillar Aqua, men inte idag. Jag gillar Brittney, ibland, men inte idag. Jag gillar inte RnB. Inte idag, inte i morgon, aldrig.

För övrigt har jag den hetaste bakgrundsbilden ever på min dator. Jag önskar att jag kunde visa er.
(En blogg är tråkig utan bilder sägs det. 
Jag har bara tråkiga bilder, så jag bjuder på en sån)

”Jag tänker inte låtsas att du ser mig, tänker inte vänta tills du ber mig…”

Klädhögarna som täcker mina resväskor växer mer och mer, eller egentligen är det samma mägnd kläder, men de liksom prids ut lite mer bara. I helgen kommer det besök hit och då kan det inte se ut på det här viset inte! I morgon vankas det städning av huset också och då vore det en fördel om kläderna låg på sina hyllor i garderoben. Så precis nu bestämde jag mig för att jag i kväll ska vika ihop plagg för plagg, omsorgsfullt, och placera dem i  fina högar i garderoben. Om jag gör det innebär det att jag hinner följa med Sofie till sjukhuset i morgon, och sedan slippa ångesten som väcks varje gång jag ser högarna. Japp, så får det bli!

Senaste inlägget här känns som en stor tegelsten. Stora svartvita bilder som fyller upp en hel sida, och av de uteblivna kommentarerna drar jag slutsatserna att ingen orkar med sådant, så därför skriver jag idag. Bara text, utan bilder. Det finns förresten en till blogg, men där får bara vissa utvalda tillträde, det har Clary bestämt. Det känns kul, men samtidigt så vet jag att jag inte orkar med två bloggar. En gång i veckan skriver jag där, det HÄR är min blogg. Vill ni veta vad som rör mig, så läser ni det här.

Jag vill ha en ny mobiltelefon. Har jag sagt det? Idag kollade jag upp det där med att förlänga abonnemang och få en mobil billigt, men jag kan inte förlänga mitt, så därför måste jag betala en ny telefon kontant om jag inte väljer att skaffa ett sämre abonnemang. Jag har varken råd med det ena eller det andra, så jag avslutar så här; Skit ner er Telia!!

Underbar och älskad av alla..

Just nu sitter jag och rensar min telefon. Bilder, sms och mms, ja allt ska bort. Nu får det vara nog, jag måste ha en telefon som fungerar och inte lägger av så fort ett sms kommer. Sedan helgen har jag gått och funderat på om det är dags snart och jag insåg rätt snabbt efter "incidenten" på Stockholms Central att det nog är på tiden! Hela morgonen i dag har mobilen lagt av varje gång jag försökt skicka ett sms, eller när någon skickat till mig och sådant är ju väldigt irriterande! Nu får jag gå omkring med pappas gamla Nokia tills födelsedagspresenterna och julklapparna börjar rulla in! Hurra!

Skickade sms: 25619
Skickade mms: 959

”Fine, you’re not mine. I don’t fit in your design..”

Ja, min garderob är gigantisk och när jag hittade schemat från nian insåg jag att det var evigheter sedan jag städade bland mina grejer. Det tog ett tag, och ännu är jag inte färdig men sorteringen av alla smårpylar får ske någon gång i framtiden, nu är alla saker nerslängda i banankartonger och i morgon ska jag bära ut dem i förrådet.

Städningen har dock inte tagit hela helgen, utan jag avklarade den efter ett par timmar i torsdags. Bristen av uppdateringar är en följd av tristess. Mitt liv är så innehållslöst på veckorna, så man får passa på att roa sig när helgerna kommer. I fredags tog jag bussen till Falun där Clary fördrev några timmar med mig innan jag satte mig i en bil med Tobbe och Jonas till Stockholm. Saga och Erik hade inflyttnings fest och jag blev som alltid på hemmafester, tyst och tråkig. Sorry, men det är sån jag är tydligen. Efter för få timmars sömn på brorsans soffa mötte jag upp Walle på stan för lite frukost. Det slutade i att jag mest pillade på min smörgås, men teet smakade i alla fall gott! Lite senare än tänkt begav vi oss tillbaka till Falun igen. Blev mycket bilåkande och jag kände mig rätt stel efteråt faktiskt, men Clary och Johan hade planer för att bota stelheten; Harrys. Gissa om Clary och jag shakade loss! Alla andra på dansgolvet hatade oss nog, men skit samma, vi hade åtminstonde kul!

Innan Harrys kollade vi in Jonas Tunander när de spelade på Gamla Elverket. Jag fotade lite och jag bjuder på två bilder här. Vill ni se fler så gå in på www.jonastunander.com.