När jag kommer hem från jobbet är jag så pratsugen (antar att det är en gammal vana från att ha många syskon och en nyfiken mamma som gör att jag vill prata av mig) men kommer hem till min tomma lägenhet och har ingen som lyssnar. Då är ju telefoner och Skype det bästa som finns, men svårigheten är ju att hitta någon som har tid att prata så sent om kvällarna. Därför har det varit perfekt nu när Karolin och Ralf har varit i Huston över sommaren. Min natt är Karolins eftermiddag och när hon lider hotelltristessen har jag kunnat roa henne, men snart är de hemma igen och vi kommer sakna tidsskillnaden. Vore det inte perfekt om fler av er frivilliga nattpratare kunde höra av er till mig så jag vet vilka jag kan ringa på tråkiga tunnelbaneresor?

För någon vecka sedan var jag på en inflyttningsfest där det serverades mängder med plockmat, värdinnans kockbrorsa hade visat sina skills, och ända sedan dess har jag dagdrömt om nudelsallad med räkor och koriander. Mmmm.. Efter att ha googlat recept så gick jag lös i köket idag och det blev för en gångs skull ett lyckat första försök! Nu ska jag försöka att inte föräta mig på det bara..

Jag åkte till Alfta för att suga ur det sista av sommaren och fick träffa en liten ettårig tös för första gången och en alldeles purfärsk liten kille som Tant Maria ska skämma bort, lika mycket som storebror blivit. Med mig hem till Stockholm hade jag kring fyra kilo hallon och ett par burkar rödvinbärsgelé, och den där längtan efter att komma bort från betongförorten till ett hus på landet, med alldeles egna buskar, gror mer och mer. Tills vidare får jag drömma mig bort och njuta av det Hälsingland erbjuder just nu, så ofta det går. Snart är snön här, och då ska det åkas snöskoter och njutas av natur som bara den! Så snälla någon, köp min bil så att jag kan unna mig en egen liten lämplig snöskoter snart..

I övrigt så jobbar jag, och det är gött, men längtar efter mer. Ett extrajobb borde införskaffas, fick ett tips så ska ta mig i kragen och skriva ett mail för att puscha mig själv till utmaningar. Jag kan ju tacka nej ifall det är något jag inte känner skulle passa.

För att återgå till ämnet cigaretter så bloggade Ia mycket bra (HÄR) och jag funderar på om det är hennes inlägg jag ska tejpa upp på porten så att grannarna förstår att det är vidrigt det där de håller på med!

I övrigt försvinner blogginspirationen mer och mer, vad vill ni läsa om?

Att vakna på morgonen och må skit. Att vakna och vetat att man vridit sig hela natten. Att vakna och inte veta hur många gånger man vaknat under natten. Att vakna och inte veta om ångesten var en dröm eller inte.

Idag är jag trött efter en natt jag aldrig mer vill uppleva.

Nänä, podradion sparkar liv i radion och idag har jag hunnit med:

- Bibliotikarien, en P1 dokumentär.
- Värvet #82.
- Sommar i P1 med Malik Bendjelloul.
- Sommar i P1 med Elin Kling.

Älskar att ha den där podcast-appen i telefonen!

Jag läser Kristian Gidlunds ord; ”Däremot rökte jag förut. Cigaretter, bör tilläggas. Ofta och gärna. Ibland vill jag gå fram till människor jag ser och säga: ‘Du kan få cancer om du röker, och tro mig, det vill du inte.’ Eventuellt visa ärret på magen.” och vill gå ut till grannarna och skrika.

Ja, jag vill skrika, för så less är jag på att ständigt ha röklukt i min lägenhet. Så less är jag på att vakna och vara dyblöt i svett för att det inte går att vädra på grund av röken. Jag känner mig som en surkärring som gnäller, men gång på gång kommer jag på mig själv med att nästan börja gråta för att jag åter igen måste stänga fönstret. Jag orkar inte mer. Det luktar apa!

Och nu ska jag nog gå ut och skrika på grannungen som skrikit rakt ut sedan kl 9 i morse. ”Ahhhhhhh, aaahhhhh, ahhhhh” ja, så har hen skrikit hela dagen, det påminner om en skadeskjuten kråka.

En stuga i skogen vore något.

Jag läser renoveringsbloggar, ni vet unga människor som köpt hus eller en sunkig lägenhet som de sedan piffar till och bloggar om (de skriver sällan jobb, jobbar de ens?). Det smittar av sig och de senaste veckornas längtan efter ett hus förstärks. De senaste veckornas insikt om att jag gått hela livet och väntat på något som kanske aldrig kommer att hända, om inte JAG gör så att det händer slår mig åter igen. Hårt.

Familj, hus, trädgård, bil och allt det där som jag liksom bara trodde skulle bli en självklarhet. Nu har jag 26 kvadratmeter som jag får städa varannan dag, det tar aldrig slut. Att ha ett hem är ett livsprojekt som aldrig tar slut, sköta, putsa och dona. Då skulle jag lika gärna kunna ha ett helt hus istället för en för liten lägenhet som frambringar panik varje ledig minut.

Snart 30 år, tio år kvar till 40!