Under sommaren har det här blivit en av mina favoritvisor (eller kallar man den för låt?) då musikerna på Astrid Lindgrens Värld spelat den. Den gör mig glad och jag kan inte att låta bli att le när jag hör den.
Och igår, när Benny Anderssons Orkester spelade den i Moreus med mera, var inget undantag. Nä, för här satt jag hemma i soffan och mådde bara bra!