Jag rättar mig själv, och tipsar er andra.

Nu har jag kollat upp vad Språkrådet säger om de där orden jag gnällde över i förra inlägget, och som jag sa så hade jag inte någon direkt koll själv. Låt mig citera från Språkrådets frågelåda:

När använder man från respektive ifrån?

Det är ingen skillnad i vare sig stil eller betydelse mellan från och ifrån. Det finns dock skäl att tro att ettdera av orden ibland kan väljas framför det andra av rytmiska skäl, men det är inte klarlagt.
Tre saker kan i varje fall konstateras beträffande användningen:

1. Som betonad verbpartikel är det bara ifrån som kommer till användning, t.ex. gå ifrån, slå ifrån [sig], säga ifrån, ta ifrån.

2. Som förled i sammansättningar är det bara från som används, t.ex. frångå, frånhända, frånsida, frånskild, frånsprungen, frånvaro, frånåkt.

3. Som senare led i sammansättningar är det ifrån som används, t.ex. bortifrån, därifrån, hemifrån, nerifrån, norrifrån, utifrån, varifrån.

Är det någon skillnad i användning av och och samt?

Ja, och är normalt förstahandsvalet. Samt förekommer inte i talspråk, utan hör hemma i det formella skriftspråket, där det används i stället för och när ett och redan är förbrukat eller när det skulle bli otydligt med och.
I ett exempel som nordöstra Götaland samt Gotland är samt tydligare än och, eftersom det utesluter tolkningen ’nordöstra Götaland och nordöstra Gotland’.

Man kan också ge ett uttryck tydligare struktur genom samt: Stolarna, bordet och soffan samt diskmaskinen ska bytas ut. Eftersom de första tre substantiven betecknar objekt som är av annat slag än diskmaskinen, är grupperingen motiverad.

Ett sista exempel på när samt bör användas är följande, självförklarande mening: Hjärtats rum är högra och vänstra kammaren samt högra och vänstra förmaket.

När ska man använda av och när utav?

Det vanligaste är att man alltid använder av, åtminstone i skriftspråk. Utav antyder en talspråkligare stil.
Utav kan alltid bytas ut mot av, men inte tvärtom. Av kan nämligen användas både som adverb och preposition, medan utav bara fungerar som preposition. Därför går båda bra som prepositioner, som i ‘jag visste vad jag gjorde trots påverkan utav/av såna här sovtabletter’. Men när av är adverb, som i ‘Ta av till höger’ går utav inte att sätta in i stället.”

Det viktigaste av det här är väl att vi alla slutar skriva utav, eftersom det är talspråk och att vi alla tänker på rytmen när vi skriver, tror det är en bruten rytm som ger mig allergi.

Ord som ger mig allergi.

Det är inte bara särskrivningar som gör att det kliar på hela min kropp, på senare tid har även orden ifrån, utav, och samt börjat göra mig galen. Jag vet inte ens om de används fel, eller hur de ska användas egentligen, jag tycker bara att de är fula. Kan vi inte enas om att vi bara skriver från, av och och istället? Det är en vädjan, precis som nötallergiker vädjar om nötfria lokaler.

Och när jag ändå håller på, lär er skillnaden mellan vart och blev.

Med vänlig hälsning/ en språkpolis med svåra utslag.

Jag, man och en.

En gång hörde jag Niklas Strömstedt* prata i radio om att han ogillar när folk skriver eller säger man istället för jag, och nu tänker jag på honom varje gång jag velar med formuleringarna.

Undrar vad Niklas tycker om den senaste trenden att byta ut jag och man till en? En annan gillar den inte alls..

*Minnet kan svika och blanda ihop med annan känd person.

Nya eksem.

Just nu får jag sådan otrolig klåda i hela kroppen av att folk skriver månader och veckodagar med stor bokstav. Ska gå in på Apoteket imorgon och höra om de har en salva.. Det är bara i engelskan man gör så mina vänner, i engelskan.