En gång var det nyköpta brödet mögligt när jag kom hem från mataffären, dagen efter fick jag en ny påse.
En gång fick jag klåda av en deodorant jag testat, jag blev erbjuden en annan av företaget som gjort den.
En gång skrev jag ett brev till kungen, det blev läst och ett svar kom med Posten.

När jag är missnöjd och irriterad försöker jag säga till, berätta för den ansvarige. Jag känner mig ofta som en surkärring, skämms lite för att jag klagar. Men det känns alltid bra efteråt, när jag fått upplysa om att jag känner mig missnöjd och vill ha en förklaring, eller bara önskar mig få veta hur de tänkt (stackars SL, men jag har så mycket tid över på tunnelbaneresorna).

Jag tänker att det är likadant med politik. För att demokratin ska fungera så måste våra folkvalda få höra vilka frågor vi vill lyfta och vad vi är missnöjda med (och för all del nöjda med). Från och med nu ska jag börja maila folk lite oftare när frågor dyker upp i huvudet, det är min rättighet och skyldighet som människa i ett demokratiskt land.

Jag får ställa banala frågor, viktiga frågor och det-finns-inga-dumma-frågor-frågor. Jag tänker sluta dra slutsatser utifrån artiklar, Facebook-statusar och kedjebrev.

Här med lovar jag att jag aldrig tänker sluta vara källkritisk och frågvis!