Måste erkänna att jag börjat ge upp hoppet. I söndags när jag skrev min diskussionsdel i uppsatsen tänkte jag skita i allt. Vad gör en examen för skillnad i den här branchen liksom? Jag fick ju jobb utan de där saknade 15 högskolepoängen, så är allt slit verkligen värt det? Är det värt att utsätta sig själv för något liknande bara få ett papper som bevis på en 3årig utbildning med lite högre status? Lite som om man bad någon ge en en rak höger, bara för att det är en lättnat när smärtan gått över. Lite så kände jag i söndags.
I går damp mailet ner. Det som skulle avsjlöja domen över uppsatsen, nervöst öppnade jag det och möttes bland annat av denna mening: "Han godkänner uppsatsen under förutsättning att Du gör de smärre kompletteringar som finns angivna i vårt utskrivna exemplar."
Smärre kompleteringar betyder att de är få, små och inte alls krångliga va?
I normala fall ja, men för Professor Gunnar… hm..
Som vanligt ska det kompletteras, helt nöjda kan de aldrig vara vettu. Och likt Walle håller jag med om att käre Gunnar är en sort för sig. Fast det var nog mest för examinatorn mina egna kompletteringar gjordes. Kändes inte som om Gunnar var lika delaktig i den delen.
"smärre" kan mycket väl vara det fulaste svenska ordet som finns!
smärre betyder apselut få! och små. och inte krångliga!
eller hur?
:)
Måste vi ha varit om du var där igår :)
Jag har precis gjort klart en läxa som jag hållt på med HELA dagen, känns så jäkla bra. Hade min dator fungerat som den ska hade det nog tagit 1-2 timmar..inte typ 8-10 ;) men skam den som ger sig!