”May we all have our hopes, our will to try. If we don’t, we might as well lay down and die..”

Så många skriver årskrönikor, och även mina tankar har gått i de banorna, men fantasin tryter och jag vet liksom inte var man börjar. Januari 2010, vad gjorde jag då? Vad hände? Vad kände jag? Jag minns knappt. Jag antar att åldern gör att tiden liksom flyter ihop, eller? Det finns inte så jättemycket att sammanfatta liksom.

Jag har flyttat omkring som en dåre, ändå har jag inget ordentligt hem än. Jag har jobbat och haft kul, men ändå hunnit varit arbetslös och mått skit. Jag har stått och stampat på samma ställe samtidigt som jag utvecklas mer och mer för varje dag. Jag har skrattat och jag har gråtit. Människor har försvunnit ur mitt liv, och andra har tillkommit.

Mitt 2010 har varit bra, och jag kan inte annat än att vara nöjd och jag vet att 2011 kommer fortsätta i samma anda. Tolvslaget på nyårsnatten var ingen revolutionerande vändpunkt i mitt liv, och inga nya tag kommer att tas. Mitt liv är något jag jobbar med och lever hela tiden och processen kommer liksom fortsätta, därför kommer jag inte anta några nyårslöften om att 2011 kommer bli bättre än något år innan och jag kommer inte lova att jag ska förändra mig eller mina vanor bara för att det är ett nytt år. Jag vill bara vara Maria, en bra och välmående människa.

Men, ja alltid ett men, jag ska köpa mig ett par löpardojjor och spela lite mer fotboll i sommar..

En kommentar till “”May we all have our hopes, our will to try. If we don’t, we might as well lay down and die..”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>