Både Egoina och Alex har gjort det nyligen och nu hänger jag på. Ni önskar en rubrik och jag skriver texten till. Detta är ett ypperligt tillfälle för att lära känna mig bättre och att styra blogginnehållet till vad ni vill läsa om.

Jag har ungefär 20 läsare per dag (hurra för er), så jag borde kunna använda mig av alla rubriker som ni föreslår.

Så ja, kommentera på.

I min iPhone brukar jag samla idéer till blogginlägg som jag tänker att jag ska skriva om framöver. Ordet ”traditioner” har funnits i listan snart ett år, och nu kommer inlägget äntligen! Eller det är ju inte äntligen för er, för ni har ju inte vetat om det fören nu.

Ni kan kalla mig gammalmodig och vrång om ni vill, men jag har rätt länge tyckt att det ”fuskas” med våra högtider. Det säljs semlor redan i november, julmust hittas i juli och här om dagen, 10 oktober för att vara exakt, hittade jag lussekatter på Ica Kringlan i Södertälje. Och det var droppen som fick bägaren att rinna över!

Om vi börjar rucka på tidpunkterna för när olika sötsaker som förknippas med våra högtider säljs, bakas eller äts så blir de ju inte speciella längre. Det blir vardagsmat!

Vem vill shoppa skumtomtar i augusti, äta knäck i mars eller semlor till jul?
(Jo jag vet, du David, men du är sjuk i huvet och borde straffas för traditionsbryteri)

Jag blir så trött på handelns köpknep för att få oss tro att det är just vad vi behöver just nu, lussekatter i oktober, och sitter nu och söker styrka från Fredrik Lindströms Vinter i P1 där han pratar om tillväxtsamhället och konsumtion kring julen:

”När det är julpyntat i affärerna, som har det för att sälja, så tänker folk att ‘ja nu är det nog jul och då borde vi pynta hemma också’. Tidigare gick riktiningen från hemmen ut i det öppna samhället, idag går det i den motsatta riktningen, vi firar mer och mer affärernas och försäljningens jul, även hemma. Men det är klart, tänk om julen skulle utvidgas så att det blev jul året om. Då visste man ju inte om att det var jul över huvud taget längre”

Lyssningsvärt program det där.

Erkänner att jag är bitter och grinig, och det är en sådan dag idag. Har hunnit lackat ur på att grannungarna leker i trapphuset, att Ica Hagsätra slutat med vanliga kundkorgar och att AppStore vill ta betalt för en app som jag redan köpt, så jag kände att det är rätt dag att publicera det här.

Men framförallt hoppas jag på att få medhåll av någon av er läsare, så jag slipper känna mig ensam i min trångsynthet.

Protestlista någon?

PS. Upprördheten gäller även pynt, sånger och mat, inte bara godis.

Det svåraste beslutet jag tänker ta idag är om jag ska se Moraeus med mera, Agendas partiledardebatt eller Solsidan ikväll kl 20. Och det är egentligen inget svårt val.

Mats är med i Solsidan och varje gång han dyker upp i rutan ska jag hojta; ”Han känner jag!” fastän ingen hör mig.

Förra inlägget var ju inte jätteroligt, så jag väger upp det med en mysbild på Tippen.

Premiär på jobbet nu, tutar och kör!

Vilken lockande rubrik va? Skulle jag vara ni så skulle jag aldrig läst det här. Jag har ju min fotfobi och det äcklar mig att skriva om mina egna fötter, men jag gör det ändå ibland. De vanligaste sökträffarna till min blogg är olika kroppsåkommor, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av de där funderingarna kring fotvårtor som många förmodligen googlar efter svar på, eftersom man sällan pratar om det..

..Hur blir man av med fotvårtor?

För något år sedan hade jag några vårtor på undersidan av fötterna, och eftersom doktorerna slutat frysa dem så får man ta saken i egna händer. Jag har testat det ena och det andra genom åren. Nagellack, frysgrejer från Apoteket, lim och sånt där hederligt fotvårtsmedel bland annat.

Och det enda som funkade var vårtmedlet för 49kr. Tillsammans med en hel del fotbad och filande så var de där äckliga vårtorna helt borta efter fyra månader ungefär. Lätt värt det och nu är mina fötter fräschast i världen!

Nej, ingen bild i det här inlägget, jag tror ni förstår varför.

Jag har flera blogginlägg i huvudet, men jag orkar verkligen inte sitta ner och formulera mig långt och bra nu. Men det kommer, jag lovar. Premiär på lördag, sen ska det nog släppa lite.

Imorse kom en tjej och hämtade min älskade säng som jag ärvt från farfar och i skrivande stund sitter jag i varutlämningen på ett stort möbelvaruhus i södra Stockholm.

Kommer sova som en kung i natt.

Om fyra veckor har jag mens igen, snälla lämna inte mig ensam då.