”Gråvita skyar
Tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
en cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag blundar
och nånstans där så blev jag
den jag är nu..”
~LW – Söndermarken.
”Den vägen som jag åker på
den är krokig och dan.
Det händer att jag stannar till ibland
men jag tar mig ändå fram..”
~Jumper – Den vägen.
Hade jag inte kört bil när den dök upp i P4 Stockholm idag hade jag gråtit som ett barn.
Jag bara älskar det här citatet! Tack Jonas Helgesson.
De senaste dagarna har jag sett början av presskonferensen med Johan Persson och Martin Schibbye om och om igen. Martins inledande ord är något av det mest inspirerande jag någonsin hört. De senaste 14 månaderna har förmodligen varit otroligt jobbiga för dem, och jag tänker inte lägga in några personliga åsikter om historien i sin helhet. Däremot inspireras jag otroligt mycket av människor som brinner för att berätta om orättvisor och livsöden att de utsätter sig själva för livsfara.
Jag läser Johan Ripås egen berättelse om hur det gick till när han kom över originalfilmerna som visar att de tidiga videoinspelningarna med Johan och Martin är iscensatta och förundras åter igen.
Nu hoppas jag att deras hängivenhet kan smitta av sig på mig själv i mitt liv, jag vill vara med och tycka, tänka, påverka och förändra. Vi har ju den möjligheten, varför låta chansen gå förlorad i att bara rycka på axlarna och inte orka bry sig?
Martin avslutar med att säga:
”Det här arbetet börjar idag, och det kommer att pågå så länge vi lever.”
För mig handlar det inte om deras arbete som journalister, för mig är det en påminnelse om att ta vara på varje dag för att göra världen till en bättre plats,
ända tills vi dör.
”Jag vet inte vad som är värst: den ständiga malande ångesten över att jag är tjock, eller det paradoxala faktum att jag ansågs vara som snyggast när jag mådde som allra sämst.”
Förra året blev jag arg då folk i min närhet påpekade min vikt som om det vore en komplimang av högsta rang. Jag har bitit mig i läppen många gånger då jag hört fraser som; ”Vad snygg du blivit” och försökt stänga av när folk pratar om sina godisstopp. Visst, sluta ät sötsaker ni, men det behövs inte spridas ut som en nyhet som om att godis vore något fel.
De senaste månaderna har jag gått omkring och tänkt att ”jag måste göra någonting åt magen så att ingen ser att jag gått upp”, och jag skäms när jag tänker hur påverkad jag blir av att man tydligen inte duger förrän man är smal. Jag skäms över att vara en del av vara-smal-är-bäst-samhället. Duger vi inte alla som vi är?
Josefin skrev DET HÄR superbra inlägget om att blogga om träning och ni trogna läsare har läst det förut, jag tycker att alla har ett ansvar för att vara förebilder och hjälpas åt att förändra osunda ideal.
Därför blev jag så glad när jag läste Hanna Hellquists krönika i DN. Därför reagerar jag när det om och om igen dyker upp ”får jag fastän jag inte borde”-statusar på Facebook. Därför blir jag ledsen och skriver inlägg som jag hoppas gör lite skillnad.
”Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, det kan va så förfärligt, det kan va så bra. Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd, det kanske var pundigt, det kanske var bra..”
~LW – Jag får liksom ingen ordning.
Förmodligen kommer citatattueringar tillhöra kategorin ”tatueringar du borde skämmas över att du gjort” i framtiden, ungefär så som vi ser på tribaltatueringar idag. Vilken tur att jag då bara kan dra på mig strumpan och le, och veta att jag aldrig någonsin är ensam.
Ibland är det svårt att komma ifrån ledsamheten fastän man är glad.
”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte,
för jag var inte kommunist.
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte,
för jag var inte med i facket.
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte,
för jag var inte jude.
Sedan hämtade de mig,
och då fanns ingen kvar som protesterade.”
~Martin Niemöller
Senast igår kände jag så här som Navid skriver:
”Det är så otroligt underskattat att verkligen lyssna på människor och verkligen, verkligen ta in deras viljor istället för att erbjuda svar och alternativ, även om de är välmenande.”