Ibland känns det som att kroppen inte pallar mer, den vill bara säga tack och adjö trots att jag bara är 28. Näsan är täppt och kliar, vi kan kalla den för torrteatersalongsnäsan, underläppen är sprucken, ryggen spökar igen efter två nätter i hatsängen hemma i Alfta och magkatarren svider i magen för att jag stressar upp mig av att kalendern är fullbokad hela november. Jag ska vara glad om jag hinner andas, ja lite så känns det då jag aldrig tidigare i mitt liv velat planera saker långt i förväg. Jobb så klart, men allt annat tycker jag borde få komma lite mer spontant.

Jag är glad att jag har läkarstuderande vänner och att det finns receptfria piller på Apoteket och förhoppningsvis ska jag hålla ihop några år till..

Så sjukt godis- och O’boy-sugen just nu. O’boy är det enda som finns hemma, men mjölken räcker bara till ett glas, vill jag ha det ikväll eller till långfrukosten imorgon? Ska försöka bota suget med frukten som håller på att ruttnar i skålen här bredvid istället, men frukt är inte samma sak, det är därför frukt ruttnar hemma hos mig..

Har precis lämnat bilen på verkstad och gått en promenad till Älvsjö. Pendeltåg till jobbet, det var längesen jag var på sånt här äventyr. Ja, ganska bra precis två år sedan då jag pendlade till Posten i Tumba. Uuhh, hemska minne!

Imorgon är bilen hel och allt back to normal igen.

Lagom till att jag samlat ihop tankarna och tänkte skriva om att någon måste ha släckt solen så fort det blev november så skingrade sig molnen och lät solen kika fram över Hagsätra och en duggregnsskur skapade en vag regnbåge.

Jag har precis sett Hanna Hellquists nya program Jakten på det perfekta livet, där hon jagar just det där som man tror att alla andra har. Veckans avsnitt handlade om kärlek och relationer.

Ofta känns det som att Hanna och jag är rätt lika, hon kanske är lite mer framåt än jag men ändå, vi verkar ha liknande humor, grubbla lika mycket och vara sprängfyllda av en himla massa känslor.

Hon avslutar programmet med att komma fram till att hon nog egentligen har det väldigt bra ensam, och så är det ju. Har man bara sig själv så är det ingen annan som lägger sig i och det är ju himla skönt. Ändå sitter jag nu här en torsdagkväll i soffan, färdigjobbad, nystädat, mätt och sjukt uttråkad.

Vad gör man på 26 kvm förutom att se på tv eller surfa? Jag har inga fler fönster att sy nya gardiner till och fler än ett nystickat pannband lär jag ju inte behöva i vinter.

Jo, då och då verkar det där med tvåsamhet som någonting kul att testa på..